Prata om det

När jag var 19 lät jag bli att säga gult när jag kände att jag behövde det, för jag var rädd att han inte skulle uppmärksamma det, och att det skulle stärka hans självbild som potentiell förövare. Han var en av de finaste och kärleksfullaste jag någonsin varit med, men inte särskilt psykiskt stabil. När jag kände hans kontroll brista tog jag hellre ansvaret än lät honom bära det. Det kändes som kärlek. Faktum är att det fortfarande gör det.